Odlingsterapi och skördelycka
Lördag. Jag är ledig, hemma och sitter i krusbärsbusken. Solen glittrar. Lätta vindar susar genom trädkronorna. Huden känns behagligt varm, trots att det är mitt på dagen och termometern visar 28 grader. Det är tyst.
Lyssnar och njuter tystnaden. Mina tankar vandrar fritt…
Tänk att den här busken är nästan 50 år. Ger troget bär varje år.
Och tänk att när man plockar krusbär KAN man inte ha bråttom. Näe, för då sticker man sig på de taggiga grenarna. Aj som skruttan, de är såå vassa!
Men det är faktiskt lite skönt att inte KUNNA ha bråttom. Nästan som terapi. I den här i busken gäller fokus, varsamhet och tålamod. Försöker man skynda sig, så gör det ont. Här får man öva på att plocka långsamt. Precis som i de gamla taggiga björnbärsbuskarna. Om man nu inte vill sticka sig… Eller så skaffar man sig taggfria buskar;) Ja, för det finns ju.
Tillåter en och annan krusbär slinka in i munnen. Jag har provsmakat dem i några veckor nu då jag gillar dem syrligt lätt omogna. Men nu är de riktigt mörkt vinröda, fullmogna och läckert solvarma. Himmel så söta och goda. Beslutar mig för att en del av dem kommer att få ramla ner i kvällens bär-smoothie. Resten hamnar i frysen för att så småningom troligtvis bli marmelad.
Efter 2 liters fokus och tålamod är krusbärsbusken renrakad och naken. Jaha…och då var det bara tre vinbärsbuskar kvar…
Jag beslutat mig för att börja med de röda, högst strategiskt, för i den busken brukar det inte vara så mycket tvestjärtar som i de svarta. I år är de ruskigt många och jag gillar dem inte! Tvestjärtar alltså.
Men efter 1 liter röda vinbär och en tvestjärt för mycket så ger jag mig för nu. Börjar bli hungrig. Får fortsätta med vinbären imorgon. Min mamma har erbjudit hjälpande händer, såsom hon brukar i bärplockartid… och då kommer det att gå undan. Köksbänken brukar bli full med bär i olika byttor. Och tänk, hon bryr sig inte det minsta om de svarta krypen.
Med kurrande mage går jag nu istället till mina nya odlingslådor. Kikar efter vad jag kan plocka till dagens matlagning.
Beundrar roman-sallaten som vuxit duktigt. Och squashplantorna som står i blom, de är på gång…
Den nysådda dillen och mangold har tagit sig fint, uppe nu i storlek som babyblad.
Tittar till krukorna på altanen med växande tomater, chili, gurkor och kryddörter… Åh, det här är underbart!
Gör en blandsallad med Romansallat, späd mangold, tomat, gurka. Hackar i en halv Elefant (en mild röd chili)
Plockar några druvgurkor och gör tzatziki, toppar med baby-dill.
Tömmer potatishinken- blir gott med potatisklyftor och eget örtsmör till.
Tänder grillen och….
Njuter. Det mesta på tallriken är från egenskörd. Känns gott. Smakar bra. Mums!
Det här gör mig genuint rakt igenom lycklig 🙂 … och är min största drivkraft. Odlingslycka för mig är allt från planering till odling och skörd. Att väcka frön, se dem gro, växa, att vattna, vårda, plantera och pyssla om… till resultatet; att smaka och prova nya recept och laga mumsiga rätter… Spännande!
Det du sår får du skörda, stämmer så bra, eller hur:)
Allt det här med odling är som terapi, Odlingsterapi. Gott för själen, gott för magen och ja gör gott för hela kroppen.
Har nyligen läst ut en fin bok i ämnet; Den goda skörden-hur odlingen blev min terapi. Skriven av Karl Martindahl. Den tänkte jag tipsa om i nästa inlägg.
Ha de gott i sommarsolen, på stranden, i bärbuskarna, hängmattan och i grönsakslandet:) Kram/Pernilla-Tant Grön och Hela Härligheten
Pernilla – Tant Grön
Hej. Vad kul att du tittar in här:) Mitt hjärta klappar för odling och ätbar trädgård… Växtnörd ända sedan tonåren;) Förundras än idag över den kraft och storhet som göms i ett litet, litet frö…Lever min dröm på Tant Grön i Vintrosa som jag äger och driver tillsammans med min syster Susanne. Varmt välkommen att följa min blogg, med hopp om att inspirera till ännu mer odlingslycka:)
Odlingslycka 